Det är så tyst just nu. Det är som att sitta i en bubbla med tjocka hörlurar runt huvudet helt frånkopplad från verkligheten. Men oj vad skönt det är. Ibland.
Ibland är ensamhet och tystnad så skönt. Ingen musik. Ingen TV. Som jag njuter. Bara jag – och naturligtvis katten men hon gör ju inget väsen fast jag inser nu att hon hårar ned mina outfits till kommande resa.
Vi har pratat om tystnad på jobbet och åsikterna går isär. Cirka 50 % mår rent av dåligt om de inte har fullt ös runtomkring sig hela tiden medan andra hälften njuter att kunna dra sig undan och stänga dörren om sig – ibland. Vilken typ är du?
Jag har inget emot att umgås med mig själv och vissa perioder kan jag tycka det är rent underbart att bara få vara själv. Men jag glömmer aldrig torsdagen den 15 augusti 2013 då vi vinkade av Emma när hon åkte till Japan. Det är nog bland det värsta jag gjort och först då förstod jag vad mina föräldrar gick igenom 1981 då de vinkade av mig när jag åkte till USA.
Tre dagar senare, söndagen den 18 augusti körde vi upp Nicklas till Karlstad där han skulle bo under två år.
Men det tar inte slut där.
Måndagen den 19 augusti åkte min man iväg till Danmark där han bor och jobbar under vardagarna.
Måndag kväll gick bra.
Tisdag likaså.
Onsdag bröt jag ihop av ensamhet och ringde och hulkade mig till mina föräldrar hur synd det var om mig som satt ensam. Jag var rent knäckt och det var fruktansvärt. Kvällarna var så långa fast jag försökte fylla dem med olika aktiviteter
Men man vänjer sig och när Natalie från Australien flyttade in januari 2014 var det med viss vemod jag sa hej till ”singellivet”. Och sedan dess har det varit fullt ös, medvetslös.
Men ikväll är jag och katten själv ett par timmar. Och det är ok.