Jag tycker alltid det är inspirerande att se vad andra har med sig i sin matlåda, även fast jag just nu bidrar med noll inspiration. Jag har snöat in mig på varmrökt lax och ägg i olika former och äter det säkert ett par dagar i veckan. I helgen gjorde jag dock en stor laddning dillkött och när min yngre kollega tittade ned på min tallrik så sa hon ” sånt äter bara gamla människor”. Hahahaha! Jag fick mig ett gott gapskratt, för lika fort som hon sa det, insåg hon nog hur konstigt det lät.

Inte för att jag tar illa upp – jag har ju humor. Det hon egentligen menade var, att som småbarnsföräldrar, så består matlagning (och matlådor) mest av köttbullar, fiskpinnar och spagetti, vilket hon var ganska trött på. Och jag håller med. När våra barn var små, så var det snabbt som var ledordet. Det gällde att få mat så snabbt som möjligt på matbordet och långkok under en vardagskväll, var liksom bara att fetglömma. Om man inte förberedde matlådor under helgerna (vilket jag i och för sig gjorde).

Jag är så glad att våra barn alltid har varit nyfikna att prova nya rätter och det har väl lett till att jag tycker det är jätteskoj att stå i köket och slamra med grytor. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag hade haft en barn, som liksom min lillebror, levde på fil och knäckebröd under ett års tid. Och vet ni, det blev folk av honom också. Nästan 2 meter lång och pilot. Jajamensan. Tur att det var på 60-talet då folk inte brydde sig och kom med goda råd. I dag är det för många som ”tycker” och lägger sig i saker som man inte har med att göra.

Just nu tycker jag matlagning är vansinnigt tråkigt och det beror på att vi äter enligt fodmap. Äkta hälftens mage har brakat ihop så nu kör vi ren diet baserad på IBS och fodmap. Så här i början, för att få allt att lugna ned sig, så får jag inte steka mat, jag får inte krydda mat (mat utan kryddor är så äckligt) och det ska vara gluten- och mjölkfritt. Allt är strikt, strikt, strikt och när jag ska följa program, japp, då blir det tråkigt. Att göra allt mjölkfritt är ju en piece of cake men när det sedan tillkommer en massa… eller rättare sagt, dras ifrån en massa ingredienser, då skrattar jag inte högt.

Ja, men, varför slutar jag inte gnälla och istället lagar två rätter? Jag kanske är konstig (mer än vanligt) men under alla år som jag försökte komma underfund med min egen födoämnesallergi så åt äkta hälften precis samma mat som jag, utan att ifrågasätta något, så varför ska jag då gnälla för att all den mat jag nu serverar är kokt, smaklös och tråkig hahaha. Jag får sitta och salta och peppra i smyg.

Men då har vi kommit fram till dagens recept som faktiskt har legat på vänt ett bra tag. Och för att bevisa att jag inte bara äter mat för äldre (tack för det skrattet), så kommer här en rätt med… hör och häpna. Falukorv. Och för att vinna tid, förbered rätten på kvällen eller morgonen (vem lurar jag – vem har tid på morgonen om man har småbarn), sätt in formen i kall ugn när du kommer hem från jobbet och på med värmen. Då vinner du lite tid.  Och den här rätten smakar, den åt vi före äkta hälften sattes på diet.

4 portioner

Ingredienser:

• 1 ring falukorv, 600 g
• skånsk senap
• 1 dl veganost
• 4 tomater (stora, inte pyttesmå)
• 2 dl oatly fraiche
• 2 msk tomatpuré eller chilisås
• salt
• peppar

Så här gör du:
Skåra korven, bred på senap och lägg på veganost. Dela tomaterna och lägg bredvid korven i ugnsfast form. Blanda ifraiche, tomatpuré, salt och peppar. Häll över tomaterna.
Sätt in i ugnen, 175 grader, ca 40 minuter tills korven är klar.
Serveras med potatismos.