Det var uppstigning, tidigt som vanligt och jag skäms nästan att säga att jag är sist uppe av oss fem. Hemma i Sverige är det jag som väcker tuppen, men här i Japan så har de andra varit uppe sedan fyra-fem innan jag lyckas kravla mig upp ur sängen vid sex. Äkta hälften började stöka runt redan vid femtiden och vid sju så slängde jag ut honom och bad honom ta kidsen på frukost så jag fick duscha och göra mig i ordning.

Vid nio tog vi tåget Tokyo Metro Marunouchi till Ginza och det är faktiskt första gången som vi åkt till Ginza, som är en stadsdel i kommunen Chūō, Tokyo. Ginza är känt som en finare del av Tokyo med många varuhus, butiker, restauranger och kaféer och är rätt mycket dyrare än de ställen där vi brukar hålla till. Ginza är ett populärt utflyktsmål, speciellt på helger då den främsta genomfartsleden stängs av för trafik och fungerar som gågata. Innan gatan stängdes av så kördes det massor av pråliga bilar (läs: svindyra)  på gatorna och det märks verkligen att i Ginza vill man visa upp vad man äger och har.

Vi gick runt i en massa butiker men till slut så kände jag att det fick vara nog. Visst, det finns en hel del att köpa men jag har lite svårt att komma in i XS, som verkade vara den storlek som hängde framme.

Låt oss prata lite om skor. De flesta japanska kvinnor är alltid oerhört välklädda och verkar älska sina högklackade skor. Jag, som turist, är mer praktisk i mitt sinne, inte minst med tanke på att vi promenerar mellan 2,5-3 mil per dag. Jag förstår inte hur deras fötter klarar att gå omkring stilettklackar och alltför ofta händer det att man ser japanska kvinnor i alldeles stora skor. Du läste rätt. De går omkring i för stora skor, och gången blir därefter.

Prova själv att sätta på dig ett par högklackade skor som är ett par nummer för stora och försök gå normal gång. Detta är är ett fenomen som har fascinerat oss sedan vi kom till Tokyo första gången, så jag var tvungen att googla och ta reda på varför.

Det visar sig att japanska skor säljs i storlekarna S, M och L (jag kollade, och det stämmer) och eftersom japanska kvinnor (som de flesta andra kvinnor – mig inräknat) älskar skor och vill ha snygga skor, så köper de ett par för stora skor – eftersom de inte finns i deras storlek. Oerhört fascinerande och jag är så glad att det finns passande skor till mig på hemmafronten.

Innan lunch så delade vi på oss. Emma och Robin gick iväg åt ett håll och vi på ett annat. Vi har liksom gett upp det här med att äta gemensamma luncher, för med fem starka viljor så kan vi inte enas hahaha. Efter lunchen letade vi oss fram till en bar som jag fått tips om, 300bar. Allt kostar 300 yen, mat som dryck. Baren har fått stora rekommendationer av Tripadvisor, men vi var där inne i högst 10 minuter då det var alldeles för rökigt för vår del, men nu har vi upplevt det.

Därefter lämnade vi Ginza och begav oss ner mot Komatsus huvudkontor. Företaget jag arbetar för säljer Komatsu och som en kul grej hade jag köpt en t-shirt och lovat att jag skulle ta mig till huvudkontoret och ta en bild. Det kändes som om vi gick i timmar, men vi lyckades hitta dit, utan närmare vägbeskrivning. Det är tur att min man har inbyggd GPS i huvudet för hade jag försökt ta mig dit på egen hand så hade jag nog fortfarande hållit på.

Därefter blev det tåg tillbaka till Shinjuku och en välbehövlig kopp iskaffe och mochi. Jag älskar mochi, som är en en söt riskaka fylld med söt bönpasta. Jag vet att det låter räligt i mångas öron, men jäklar vad gott det är.

Här finns mer att läsa om vår Japan-resa

Tokyo 2018 – dag 4 – Nikkō Tōshō-gū, Ōya Stone Museum och Buddha
Tokyo 2018 – dag 3 – Ueno Zoological Gardens
Tokyo 2018 – dag 2 – Långpromenad och Kasukabe Rotaryklubb
Tokyo 2018 – dag 1 – Shinjuku