Historia har alltid fascinerat mig och jag bor bara ett stenkast ifrån Uppåkra Arkeologiska Center som är Sydsveriges största och fyndrikaste järnåldersbosättning. Det var i början av 1930-talet som boplatsen upptäcktes och järnåldersstaden täcker en 40 hektar yta vilket kan jämföras med 57 fotbollsplaner. Det är verkligen med andakt som man träder ut på de skånska åkrarna och tycker sig – genom den vinande blåsten – höra slag från hammaren som slår mot städet.
Där traktorn idag kör låg en gång Skandinaviens största järnåldersbosättning och mellan 100 f. Kr till 1000-talet e. Kr. bredde en bebyggelse ut sig över vad som idag är bördig åkermark. Gömd i jorden har det hittats mynt , smycken och glas från exempel Irak och Uzbekistan. Uppåkra ägnade sig inte bara åt fredlig handel och hantverk utan strax öster om Uppåkra, i Gullåkra mosse, har det gjorts offerfynd. Mossen tros ha varit en helig plats långt innan Uppåkra byggdes och offrade värdeföremål från brons- och stenåldern har påträffats.
Jag och vår amerikanska gäst Tobin begav oss till Uppåkra en blåsig torsdag i mitten av augusti. För 40:-/person fick vi en fantastisk guidning av Carolina Ask som är vetenskapspedagog/arkeolog och som själv varit med vid utgrävningen av Uppåkra. Det blev en dryg timmes vandring och historien om Uppåkra växte fram inför våra ögon och även om det idag bara syns åkrar så målades det upp bilder så vi kunde se forntida bebyggelse och befolkning framför oss.
Under vandringen visade vår guide visade en karta över platsen vi stod på och det är endast en procent som är utgrävd och varje prick visar ett fynd. Störst avtryck gjorde nog, vad man tror vara ett 13 meter högt, ceremonihus och husets rikedom och utseende tros ha varit en byggnad för kult eller ceremonier. Mellan 200- och 900-talet var säkert denna byggnad en imponerande syn i landskapet och där det står har man än idag en fantastisk vy över det skånska landskapet. Vår guide Carolina visade en bild på det guldföremål hon grävt fram och lyckades verkligen förmedla den lyckokänsla hon kände när hon fick se vad det var hon hittade.
Endast 1% av platsen är utgrävd så det finns mer att upptäcka. Historien gömmer sig under marken och 2013 fann man rester från ett antal härdar och en ugn från järnåldern. Vi fick känna på en bit från ugnen och vi historienördar var andäktiga. Det var mäktigt.
Om man blir trött i benen kan man slå sig ned på stenbänken Sound of silence som konstnären Tina Apelgren har gjort. Ögat på stenen blickar ut mot dåtiden och framtiden och fotstegen är en påminnelse om de människor som en gång satte avtryck i historien.
Fram till den 31 augusti hålls det guidade visningar onsdag-söndag och engelsktalande visning endast på torsdagar. Under perioden 1 september till 1 oktober är det guidade visningar tisdag-lördag. Se mer information om aktuella visningstider. Den 28 augusti är det Uppåkradagen och om du är historieintresserad – eller bara nyfiken – kan det vara intressant att lyssna på föreläsningarna som ges samt följa med på en guidad visning. Har man ingen möjlighet att gå på en guidad visning så kan man med hjälp av en app gå på en virtuell guidning och det finns turer för både stora och små.
Normalt sett kan fynden från Uppåkra ses på Lunds Universitets Historiska Museum, i utställningen ”Barbaricum”. Under 2016 är utställningen temporärt i Tyskland, men ett par kopior av vissa fynd kan ses i Uppåkra .
Som historiefreak så vill jag verkligen tipsa om Uppåkras guidade visningar. Själva utställningen i gamla prästgården är inte så mycket att hurra för och jag önskar att utställningen rustas upp och byggs om så att ännu fler turister ska vallfärda hit. Ett par rollups och några skärmar är inte speciellt roligt att titta på. Gör stora grafiska bilder av de fynd som grävts fram och bygg upp en fantastisk informativ vägg med text och bilder. Flytta utställningen från Lunds Historiska Museum hit så att allt hamnar på en och samma plats. Tobin och jag anlände tjugo minuter innan själva guidningen började och i ärlighetens namn kan jag säga att vi blev rätt nedslagna när vi möttes av rollups och bildskärmar. Den fantastiska guidningen fick oss dock att glömma inomhusutställningen och jag återkommer gärna på ytterligare en till guidning.
Några dagar efter att jag besökt UAC så sprang jag på Peter Gustafson, entreprenör som brinner för historiens och arkeologins roll i samhället. Han berättade att idag drivs verksamheten av Stiftelsen Uppåkra Arkeologiska Center med en grupp riktiga entusiaster. Styrelsen och personalen på Uppåkra har med nästan inga medel alls lyckats öka besöksantalet från 3.000 till 11.000 genom att bland annat fokusera på skolungdom samt att man startat en arkeologiskola. Den här fantastiska pärlan ute på de skånska fälten borde verkligen inte få fortsätta ligga obemärkt och stiftelsens grundare (Staffanstorps kommun, Lunds Kommun, Regions Skåne och Lunds Universitet) behöver stötta med mer pengar. De avtryck vi sätter idag kommer en dag att vara morgondagens historia och visst vore det guld värt att idag visa stolthet över vad vi har i Uppåkra? Och inte låta det ligga begravt. Mitt råd till ansvariga är: lyft upp arkeologi på dagordningen!
Trackbacks/Pingbacks