Nicklas Kokbok är ju inte bara en receptblogg utan den följer mig (och nu även Nicklas och Sofia). Livet går upp och ned och jag vill dela med mig av vad jag lärde mig efter att att ha blivit uppsagd vid 59+ och ha sökt över 50 jobb. Tro mig, för två månader sedan var jag beredd att kasta in handsken och förbereda mig på en förtida pension, då INGEN arbetsgivare var intresserad av mig. Alla dessa ”nej tack” mail höll på att göra mig tokig.
Foto. pexels.com
I mitten av september 2023 fick jag besked att jag, tillsammans med 28 kolleger, skulle få lämna företaget och det kom inte som någon överraskning då det inte gått speciellt bra för företaget. Och under resans gång vill jag poängtera att jag aldrig haft ”hard feelings” mot mitt dåvarande företag, utan det var bara att acceptera läget. Min höga arbetsmoral beror kanske på mitt ålder då jag har aldrig velat lämna något utan att se till att de som blev kvar visste vad de skulle göra. Vi som blev uppsagda blev arbetsbefriade men jag hade förmånen (yepp, jag ser det som en förmån) att kunna arbeta ända till slutet då jag satt på kompetens som fortfarande behövdes. Jag ville lämna min överlämning snyggt och lämnade med flaggan i topp. Många gick bara hem, men sån är inte jag.
Jag började redan i september att söka jobb och att vara 59 år fylla och att behöva ta itu med åldersnoja i jobbsökandet är verkligen en berg- och dalbana av känslor. Det är så jädrans frustrerande när man VET att man är den perfekta kandidaten för ett jobb, bara för att få ett kallt ”nej tack” tillbaka. Men här är grejen – det är verkligen inte personligt. Ofta handlar det inte ens om dig, utan mer om företagets uppfattning om vad de tror att de vill ha. Och inte minst, de vill betala så lite som möjligt, så de tar den ”unga, hungriga” och betalar en struntlön.
Det finns ju den där klassiska bilden av den perfekta anställningskandidaten: ung, full av energi och redo att klättra på karriärstegen. Men vad händer med oss som redan har klättrat, snubblat och åkt rutschkana på karriärberget ett par gånger? Vi har ju en guldgruva av erfarenhet att erbjuda! Tyvärr verkar inte alla företag se det värdet. Så bort med de företagen! Om 6 månader söker de ny personal till samma tjänst.
Sen har vi den där absurda grejen med att vissa företag verkar helt fixerade vid åldern på sina ansökande. Att begära personnummer i ansökningar och kalla endast de som har en ”ung” ålder är ju bara tramsigt. Jag menar, vad säger det egentligen om företagets syn på mångfald och erfarenhet? Bort med dessa företag och skäms på er!
Men hey, det finns ljuspunkter också. Visst blev jag kallad till intervjuer där min ålder inte var något hinder alls. Det bevisar ju att det finns företag där ute som faktiskt ser värdet i erfarenhet och stabilitet. Så det är viktigt att hålla huvudet högt och fortsätta att söka efter de där guldklimparna bland alla jobbannonser. Den 5 februari blev jag arbetslös, den 5 mars skrev jag på anställningspapper och jag fullständigt älskar mitt nya jobb. Jag tog mig an nya utmaningar och är redo för vad som komma skall. Så ge inte upp. En ny värld väntar på dig.
Så, om du, precis som jag, har stött på åldersnoja och kanske till och med lite åldersdiskriminering i jobbsökandet, kom ihåg att du inte är ensam. Det är en tuff resa, men kom ihåg att du, liksom jag, är starka och har SÅ mycket att erbjuda. Så låt oss fortsätta att kämpa, dela din berättelse och förändra arbetsmarknaden en jobbansökan i taget!
Jag är ingen klänningtjej, men har nu på eget bevåg infört fredagsmys på min nya arbetsplats så var fredag blir det klänning. Denna gång en klänning från N.O.T..