Strax innan sju begav vi oss mot Kastrup flygplats och vid åttatiden så fick vi krama om Mai, som hade en lång resa bakom sig. Hon flög först till Bangkok (6,5 timmar), där hon väntade i 8 timmar, innan hon sedan satte sig på nästa plan som i morse landade på dansk mark 11,5 timmar senare. Det var fantastiskt kul att träffa Mai igen och det är ju bara ett par månader sedan vi sist sågs, då i Tokyo.
Och vet ni, det regnade när vi kom ut från flygplatsen. Jag har inte sett regn på flera veckor så de få droppar vi fick, var välkomna.
Vi stannade först till vid Emmas jobb, så att ”systrarna” fick krama om varandra (Emma bodde i Mais familj när hon var utbytesstudent i Japan) och sedan körde vi hem. Efter snabb dusch så begav vi oss mot Österlen där Ales stenar är ett absolut måste. Upplevelsen på åsen, där havet möter himlen är rent magisk. Kåseberga fiskeläger är riktigt mysigt och tack vare att det nu finns parkeringsvärdar så slipper man trafikstök nere i hamnen. Skeppsättningen består av 59 stenar och när man tröttnat på stenarna och utsikten, så kan man börja glida ned mot stranden. Den branta vägen kan vara lite förrädisk men det går att ta sig ned.
Lunch intogs, som vanligt, på Kåseberga Café & Bistro, och under tiden vi väntade på maten så drack vi säkert en liter cocacola var. Svetten lackade och jag var helt plaskblöt i hårbotten men det har ju knappast gått en dag sedan maj då man inte varit det höhöhö. Samtidigt som vi höll på att förgås av hettan på Österlen så fick vi rapport om skyfall som vräkte ned hemmavid, men över oss låg inte ett enda moln.
Mobiltelefonen var inte nådig med den här bilden, men det smakade bättre än det såg ut. Fish & Chips. Jag skippade såsen och saknade grönsaker men annars var det jättegott.
När vi var i Kåseberga passade vi på att köpa lite skön trädgårdskonst. Jag menar, den här skönheten passar ju oss som handen i handsken. I butiken fanns en AC-anläggning och både jag och Mai stod längre vid den och bara njöööööt.
Efter lunch och promenad i hamnen så satte vi oss i bilen och körde mot Smygehuk, som är en hamn och ett fiskeläge på Skånes sydkust. Det är också Sveriges och skandinaviska halvöns sydligaste udde så naturligtvis var vi tvungen att stanna där och ta en bild.
Mai visade sin fina klocka där visarna närmade sig tre och då är det ju fika, så visst tog vi en paus. Att fika klockan tre är något Mai har tagit med sig hem till Japan och hon älskar den svenska fikapausen. Visst är det en läcker klocka? Jag googlade och hittade fika-klockan här, och eftersom det inte är någon betald reklamlänk, så är det bara att klicka. Jag menar, den här klockan är ju så mycket roligare än Daniel Wellington-klockor som alla (inte jag) influencers gör reklam för….
Nu är ungdomarna ute och roar sig på Lomma Beach och i morgon väntar en ny dag. Själv så ska jag hoppa i duschen.
Trackbacks/Pingbacks