Det finns historia hur man än vänder och vrider sig i Versailles och vårt Frankrikeäventyr avslutades i söndags med att vi bland annat besökte Parc du Domaine de Madame Elisabeth. Madame Élisabeth föddes i Versailles 1764, var Marie Antoinettes svägerska och fick egendomen och en bit mark av sin bror, Louis XVI, när hon var 19 år gammal. Det blev hennes tillflyktsplats och där tillbringade hon varje dag (trots att hon inte fick sova över där förrän hon var 25) och jag kan förstå henne. Egendomen är så vacker och genom sitt välgörenhetsarbete fick hon smeknamnet “Bonne dame de Montreuil” (good lady of Montreuil).
Trots detta avrättades hon under franska revolutionen och historien berättar att då hon lade sig tillrätta gled hennes sjal upp över hennes nakna axlar, och hennes sista ord, riktade till bödeln, ska ha varit: ”Täck över mig, monsieur, i anständighetens namn!” (källa: wikipedia). Madame Elisabeths egendom lever kvar och är trots sin enkelhet så vacker. Jag kan förstå varför hon flydde det pråliga hovet. Château de Versailles måste ha tett sig otroligt vräkigt i folkets ögon och det var fullständigt absurpt att vandra omkring och se alla dessa målningar, möbler och annat som hörde slottet till.
Så, där sätter vi punkt för dagens historielektion och vår resa. Vi kommer helt klart att åka tillbaka och då ska vi ta oss tid att åka in till Paris också. Versailles kommer alltid att ligga oss varmt om hjärtat, inte minst att så mycket ligger inom gångavstånd – är man bara utrustad med bekväma skor så kan man ta sig till fots överallt. Det är väl en anledning till att vi blev så förtjusta i Versailles.
Jag brukar ju också passa på att ge en känga till Skånetrafiken och Öresundståget så jag får väl göra det nu också. Helt overkligt att det tar nästan lika lång tid att ta sig mellan Kastrup – Hjärup som det tar att flyga Kastrup – Charles de Gaulle… Jag beundrar alla som pendlar var dag. Att ni orkar!