Efterlängtade semesterlunk. Som jag har längtat. Vi gör inte många knop och jag kan således inte heller påstå att vi överanstränger oss, då vi tar en dag i sänder. Myspys står på menyn och kommer väl att göra så ytterligare en dag eller två. Sedan måste vi få tummarna loss och hitta på ännu fler aktiviteter. Annars börjar det klia i kroppen på mig.
Måndag förmiddag började hos Hyllie idrottsskadeklinik, där jag fick en godkänd-stämpel i gumpen. Ja, ta det inte bokstavligt utan nu pratar vi rent bildmässigt :).
Min onda rygg är nästan helt återställd och jag har svårt att förstå att jag för ett par veckor sedan knappt kunde ta ett steg utan att falla i gråt. Denna kille är svaret på alla böner och nu har min mamma, min käre man och dotter också fått tid. Kan han hjälpa dem, som han hjälpt mig, så är det helt fantastiskt. Jag är en helt ny människa.
På eftermiddagen körde vi iväg mot Trelleborg för att spankulera runt i stan ett par timmar. Mannen hann med en öl under tiden jag satt och sörplade Zingo och det är något visst att sitta på en uteservering, en eftermiddag när vinden viner genom gränderna och man är alldeles för tunnklädd. Men det ÄR sommar.
Vid halv sex mötte vi upp dottern och då begav vi oss mot restaurang Sakura, som inte ligger så långt ifrån hennes lägenhet. Sakura är relativt nyöppnat och liknar många sushihak, med allt vad det innebär. Sushin kan vara ok eller så är det helt fantastiskt. Vår måltid var helt fantastisk.
Vi började med edamerbönor, som tillsammans med flingsalt är otroligt gott, samt ett par vårrullar. Mannan beställde 8 bitars sushi medans jag och dottern tog en annan rätt, som jag helt glömt namnet på, men den smälte i munnen. Riset hade exakt rätt konsistens och det var inte en smula som föll i bitar när vi doppade sushin i soja.
Och så är vi inne på tisdag. Då begav vi oss mot Kivik och Kiviks Marknad – och vi var inte de enda som var på väg dit… Men, jag har förmånen att vara gift med en man som har en magisk gps inmonterad i huvudet så vi hittade en parkering, cirka 15 minuters promenad från marknaden. Och vi slapp köer. Jösses amalia. Det är bara att tacka och ta emot.
Vi har inte varit på Kiviks marknad på säkert 10 år och den enda förändringen som jag ser, baserat på de år då vi inte varit där, är att det säljs exakt samma kläder, väskor, soppåsar och rökt korv i vartenda stånd.
Förutom det så är det en fantastisk upplevelse att få insupa atmosfären och bara titta på folk. Utsikten är magisk. Om vi kom hem med några soppåsar? Nä, men däremot 45 gräddbullar.
Ett par timmars promenad på marknad tar knäcken på en och då vi båda är rätt kinkiga (läs allergiska) så vågade vi oss inte på någon marknadsmat. Så vi satte oss i bilen. Jag började googla matställen och det är bara att inse att åren börjar ta ut sin rätt. Jag hade inte mina läsglasögon med mig (mina progressiva är för dåliga) så jag såg absolut nada på skärmen, men under tiden jag fibblade med telefonen och småsvor så stannade mannen till på Brösarps Gästgiveri. Jag säger det igen – han har en magisk gps inflikad i huvudet.
Det var lite rörigt när vi klev in på Brösarps Gästis men det visade sig att har man bara tålamod så blir man hänvisad plats. Och tålamod är något som jag har gott om. Så vi väntade.
Vi fick säkert vänta i 10 minuter men det berodde helt enkelt på att det var fullt ös i restaurangen. Skånska äggakagor bars fram och satts ned framför gäster vars ögon började tindra. Och det började onekligen vattnas i munnen på oss, även om vi vet att med våra allergier så kan vi fetglömma äggakaka.
På dagens meny stod dock kalvfärslimpa med potatismos, dragonsås och lingon och även här var jag lite tveksam om det skulle fungera. Men vet ni, det gjorde det. Kalvfärslimpan gick bra och istället för potatismos och dragonsås så trollade man fram kokt potatis och en helt fantastisk vinsås.
Jag tror aldrig att jag ätit så gott förut. Köttet smälte i munnen och såsen var helt magisk. Servicen var oklanderlig och personalen otroligt trevlig och tillmötesgående. Helt underbart. Jag är såld. Just nu lutar det åt att vi kommer att testa årets traditionella gåsamiddag på Brösarps Gästgiveri, för hit vill jag absolut åka igen.
Och så var vi hemma igen. Då slängde jag ned lite kläder och necessär i en väska och sedan tog jag buss till Trelleborg och dotter, som var ensam hemma. Under tiden jag väntade på att hon skulle komma hem, så började jag titta på Nexflix-serien The Last Czars. Har ni sett den? Jag tror jag såg 7 avsnitt igår och inatt och serien är helt fantastisk.
Jamen, då är vi inne på onsdag. Mannen kom på besök redan vid sju och då tog vi dotterns ena katt till veterinär i Malmö. Säg hej till Zimba som är en liten hittekatt, som hittades påkörd i Helsingborg. Hans ben och bäcken var brutet och varken polis eller kattjour lyckades lokalisera ägare, så nu bor Zimba hos dotter och sambo. Och han mår bra och är en helt fantastisk katt.
Det här är hans syster Ziri och de har ett riktigt härligt syskonförhållande.
Och med det vill jag avsluta dagens blogg med några kloka ord. Skaffa inte katt om du inte kan ta hand om den. Det finns alldeles för många katter som lämnas vind för våg och jag förstår inte hur man kan vara så hjärtlös att man beter sig på det sättet. Vår älskade Smula fick kämpa länge innan vi äntligen öppnade upp vår dörr.
