Oh la la. Solen skiner och det blev återigen läge att cykla till jobbet, igen efter all regn och rusk. Det känns som evigheter sedan jag satt på min cykel och jag har saknat det så mycket. Det är en viss förnöjsamhet och stillsamhet att sakta trampa sig fram och jag hinner tänka många goda tankar under den tiden.

Efter att ha sett nyheterna, där det utlovades sol, sprang jag ut i garaget för att ladda cykelbatteriet över natten. Lika pigg som jag var igår kväll var jag dock inte i morse när klockan ringde. Jag var sååå trött när jag gick upp och jag erkänner att jag dividerade rätt länge med mig själv att det var mycket bekvämare att köra bil men tack och lov så satte jag mig på cykeln. 7 km färd gjorde att jag piggnade till betydligt och jag hade till och med rosor på kinden när jag steg in på kontoret strax efter sju. Det är nästan så jag kände mig präktig… Men bara nästan.

Det är torsdag idag så då beger vi oss tillbaka ett år. Då stod jag och australienska Ella och bakade semlor (eller så kan vi kalla det somla för att vara lite lustiga).  Jag kommer ihåg hur otroligt varmt det var. Svetten lackade och rann över ansikte, näsa och armar allt eftersom värmen i ugnen steg -men vad gör man inte om ens gäst önskar semlor. Då bakar man minisemlor. Det blev tre varianter, en med jordgubb, en med blåbär och en vanlig. Min favorit är blåbär! Sugen på att testa?

Spara