I onsdags deltog jag och en kollega på Stilettlunch på Staffanstorps Gästis och fick lyssna på ett mycket inspirerande föredrag av Lena Sofrakis som tillsammans med maken driver Vingården i Klagshamn. Vilket otroligt jobb de lägger ned på sin vingård och jag har beställt hem en flaska rosé som vi ska prova när kvällarna blir både ljusare och varmare.

Stilettlunchen är ett härligt nätverk som välkomnar alla sköna kvinnor som vill träffas, äta en god lunch, utbyta erfarenheter, marknadsföra sig själv om man vill och lyssna på någon spännande kvinna som berättar om det hon är bra på eller har upplevt. Man träffas första onsdagen i månaden och det finns ingen medlemsavgift eller obligatorisk närvaro utan man kommer när och om man vill. Stilettlunchen i Staffanstorp har varit igång sedan 2012 men det är först nu som jag fått tummarna loss att komma iväg. Och det är jag glad att jag gjorde.

Jag tycker att vi kvinnor ska bli bättre på att lyfta varandra istället för att försöka hitta fel. Jag följer ett par så kallade kändisbloggar och jag fasar över hur elaka kommentarer är som lämnas i kommentatorsfälten. Eller är det så att man tror att man är anonym bara för att man sitter bakom ett tangentbord? Kan vi inte försöka lyfta varandra istället för att vara så elaka? Visst, det finns kanske dom som inte lever upp till dina normer eller ditt sätt att se på saker och ting, men behöver det vara fel sätt? Ta bara ett känsligt ämne som barnuppfostran. Bara för att någon inte uppfostrar barnen enligt ditt sätt, behöver det vara fel? I bland behöver man visualisera att man står i någon annans skor för att få lite distans.

Det är därför ett nätverk som stilettlunchen ligger mig varmt om hjärtat, för det finns så mycket styrka när man sammanför en grupp kvinnor som lyfter, istället för stjälper. Eller så har det med ålder att göra, jag har kommit i den åldern då jag inser hur viktigt det är med kvinnlig vänskap och jag är inte heller rädd för att möta någon som har helt andra åsikter eller erfarenheter än mig själv. Att nätverka med andra kvinnor – i alla våra olikheter – gör att i alla fall jag växer som människa.