Torsdag morgon vaknade vi redan klockan fem och det blev dusch och en snabb promenad ut för att handla frukost. Nicklas, Bosse och jag skippar hotellfrukosten då vi alla tre kan dricka kaffe och äta smörgås för den summan ute på ett café. Vi brukar handla frukosten på Doutor och idag tog vi med oss frukosten till Chuo Park där vi satt och åt den under tiden vi såg dagen vakna till liv. Andra morgnar har vi suttit på kvar på caféet och ätit och det verkar vara många som börjar sin dag med en kopp kaffe och en smörgås. Eller varför inte en varm korv.
Det kändes att det skulle bli en varm dag så det var till att leta fram t-shirts och lättare klädsel. Klockan nio tog vi tåget till Shibuya och eftersom vi varit där tidigare så vandrade Bosse, Nicklas och jag iväg på en av våra otaliga långpromenader under tiden Emma och Robin shoppade loss.
Emma berättade för oss att hon sett en film på Youtube (vad gjorde man på den tiden när varken google eller youtube fanns) att man kan gå från Shibuya till Harajuku, så vi bestämde oss för att göra det. Och visst kan man det. Det var bara att följa gatan fram och efter ett par kilometer var vi där.
I Harajuku blev det kaffepaus (iskaffe naturligtvis) och sedan letade vi oss fram till den berömda gatan, Takeshita Street som är en gågata kantad med butiker, caféer och restauranger.
För den som åker tåg till Harajuku ligger den berömda gatan nästan mittemot JR East Harajuku Station. Ljunivån är enormt hög och jag beundrar de som orkar jobba i det oljudet. Det var varmt, nästan 30 grader, men tack vare att det står dryckesautomater överallt med varierat utbud, läsk, vatten, öl, saké, varmt kaffe, kallt kaffe, te osv osv så kan man alltid släcka törsten. Utbudet är enormt och det finns så många drycker att välja mellan. Jag blev helt klart förälskad i Coca-Cola Peach.
Från Harajuku vandrade vi sedan vidare mot Shinjuku och man får uppleva och se så mycket mer när man går runt på smågatorna.
Första gången vi kom till Japan frågade jag Emma om man inte kunde gå mellan de olika delarna och fick då till svar att det gick inte. Det har vi motbevisat idag.
Klockan 12 åt vi lunch och sedan tog vi en timmes välbehövlig vila. Jag slocknade direkt och när jag vaknade var det dags att fixa sig i ordning till kvällen hos Emmas Rotaryklubb. Innan vi satte oss på tåget, gick vi runt i Shinjuku och jag hittade till RobotCafé. Jag hade gärna sett den föreställningen men skulle ha bokat biljetter redan innan vi åkte då vi hade kommit undan med ungefär hälften av vad en biljett skulle kosta på plats, 8000 yen/person.
Vi tog tåget från Shinjuku till Kasukabe och det tar drygt 1,5 timme med ett byte i Omia.
Framme i Kasukabe möttes vi av Mai, som bodde i Kalmar under det år som Emma var i Japan. Jag hade med mig en rejäl goodiebag till henne proppfylld med godis, kakor, kryddor som hon saknade, samt lite annat smått och gott. Det blev en kort promenad bort till Rotaryklubben och kvällen till ära så var de samlade på restaurang då man skulle hålla en ceremoni för att hälsa våren välkommen. Vi fick ta av oss skorna när vi klev in och jag började blir lite smått nervös att vi skulle få sitta på knäna under hela mötet men det visade sig att det fanns bord och stolar. Dock med korta ben men jag tror de tänkte på oss stackars västerlänningar som inte kan sitta på huk längre stunder 🙂
Vi bjöds på en nio rätters japansk måltid och det var så gott. Stämningen var fantastisk och japanska möten är hur glada och vilda som helst. Glöm allt du hört om stela japaner, det finns inte. De är hur roliga som helst med många glada skratt. Både jag och Emma fick hålla tal och jag passade på att skänka även en goodiebag till rotaryklubben.
Det blev hemgång vid halv tio och Emmas före detta värdpappa försökte övertala oss att stanna längre, nästa gång vi kommer till Japan, så han och Bosse kan ta en mc-tur. Så kära vänner, en till trip är planerad, men låt oss först avverka denna först. Vi var tillbaka vid hotellet runt midnatt och somnade tämligen fort.
Trackbacks/Pingbacks