Vi sover verkligen inte bort dagarna i Tokyo. Oftast vaknar vi redan vid fem, men idag var det sovmorgon till klockan halv åtta. Ljuvligt. Innan vi kom iväg för att handla frukost så började det skaka rätt rejält under fötterna på oss och jordskalv drar verkligen igång illamående hos mig. Jag blir snurrig i skallen av rörelserna och tycker att allting virvlar runt mig. Det sätter sig direkt på mitt balanssinne och jag mår som skit hela dagen och tycker att marken skakar konstant under mig. Rädd har jag aldrig blivit, än så länge, utan jag är mest förundrad över att marken skälver under mig. Senare på kvällen så kollade jag vilken magnitud som skalvet haft och det låg på en 5:a.
Efter frukost på macka och iskaffe gick vi iväg till Shinjuku Station där vi tog den gröna JR-linjen från spår två. Den gröna JR-linjen är den vi linje utnyttjar mest under vår vecka i Japan och den går i en cirkel runt olika stadsdelar som Shibuya och Harajuku. Den här gången skulle vi till Ueno och Ueno Zoo och resan tog drygt 25 minuter
Att åka tåg i Japan är en enorm skillnad jämfört med i Sverige. Trots att det är enormt mycket människor är det väldigt tyst och man ställer upp sig i en rak linje och väntar på att alla klivit ut innan man själv kliver in. Väl inne i tåget så respekterar man att man ska vara tyst och här förekommer inga högljudda samtal. Me like. Just själva respekten gentemot sina medmänniskor är något jag saknar här hemma där allt (i många fall) verkar handla om me, me, me.
Väl framme i Ueno var det bara ett par minuters promenad till parken och det var bara att konstatera att fler än vi var intresserade av att titta på panda. Det var vansinnigt långa köer, men jisses så fort det gick. Efter drygt 15 minuter var vi framme i entrén där man köpte sina biljetter i en automat.
Ueno Zoological Gardens är Japans äldsta djurpark. Den grundandes redan 1882 och har vuxit enormt under åren. Parken är otroligt stor och körsbärsträden fullständigt bågnar av alla blommor som exploderar i alla olika färger. Alla försöker att hitta den mest magiska vinkel under körsbärsträdens grenar och det är så vansinnigt skönt med varma, fläktande temperaturer. Jag förstår varför japanerna älskar sina körsbärsträd. Det är så vackert.
Massor av människor hade tagit sig ut till parken för att fira ”Hanami” (körsbärsblomning), och i samband med det arrangeras en picknickfest för att njuta av körsbärsblomningar. Det var så många som satt under körsbärsträden med sin picknickkorg och vi hade en helt fantastisk dag i Ueno.
Till lunch blev det fantastiska nudlar som smaksatts med kanel och efter att jag käkat upp nästan allt insåg jag att det även fanns bläckfisk i rätten. Som det kan gå, då har jag ätit det också. Vi blev också roade av en komiker/trollkarl och det var roligt. Hela parken sjuder av liv och alla njuter av att bara vara där, körsbärsträden och våren. Matstånd finns det överallt och på ett av ställena kunde man köpa en japansk pannkaka fylld med kål.
Det fanns ett flertal tempel i och kring parken och Toshogu Shrine (東照宮, Tōshōgū) är otroligt vackert. Det är viloplats för Tokugawa Ieyasu, grundare av Tokugawa Shogunate som regerade under 250 år, fram till 1868. Inne i parken finns även en fem våningar hög Pagod (höga, smala hus).
Efter att ha tagit tåget tillbaka till Shinjuku stannade vi till vid det stora varuhuset Lumine Est som är en dröm för alla som gillar att shoppa. 10 våningar med drygt 300 butiker och ur alla butiker dånar det musik så högt att trumhinnorna nästan sprängs. Det är inte många ur personalen som pratar engelska men det går att göra sig förstådd med teckenspråk och mycket vänlighet.
På kvällen bestämde vi oss för att testa en helt ny restaurang så vi slank in på ett mysigt ställe. Allting var på japanska så vi tittade på bilderna och pekade. Jag fick en skål med nudlar och fläskkött och det var sagolikt gott.
Nicklas trodde han fick en skål med nudlar och groddar, men det visade sig att groddarna var små vita fiskar. Om det var gott, mmmmmm, vi kan väl säga som så. Han åt inte upp allt, och Nicklas brukar inte vara kräsen.