Sista dagen i Tokyo, för den här gången och efter frukost blev det promenad till Lumine Est – efter att jag fixat biljett till morgondagens bussresa till Narita Airport. Emma och jag vandrade runt i de olika butikerna och det finns så mycket prisvärda, roliga saker att ta med sig hem till Sverige. Jag shoppade dock endast ett roligt mobilskal, som jag fullständigt älskar. Efter två timmar mötte vi upp grabbarna och det visade sig att Bosse köpt en GoPro till mig. Jag har världens bästa man. Jag har länge velat ha en GoPro men har inte kommit mig loss att köpa någon, men mannen vet vad jag behöver – och vill ha.

Vi begav oss till ett sushiställ, Kaiten Sushi Hibari och det är så japanskt som det bara kan bli. Man sätter sig vid ett rullband och ovanför rullbandet finns en skärm där man väljer ut den sushi man vill ha. Vips så rullar sushin fram framför en, på rullbandet, och det är bara att plocka ned tallriken och börja äta.

Sushi är väldigt prisvärt här i Japan och jag erkänner villigt och glatt att vi äter en hel del sushi. Personalen var glada och trevlig,a men glöm inte att kolla om det går att betala med kort innan du går in på ett matställe. Vi har mest använt kontanter under vår vistelse i Japan. Emma och Robin hade inte lösa pengar med sig men jag var snäll och löste ut dem hahaha.

Efter lunch fortsatte vi vår vandring runt i Shinjuku och vi har börjat bege oss längre och längre bort från själva finansdistriktet. Jag älskar där gammalt och nytt möts och det finns så många annorlunda butiker när man kommer långt ifrån själva innerstaden.

Dagen gick sakta över till natt och det blev dags att återvända till hotellet för att packa. Det känns alltid vemodigt att säga hej då för den här gången. Det är tredje gången vi återvänder till Tokyo och vi älskar pulsen i denna stora, ibland galna stad, även om den emellanåt tröttar ut oss. Det är folk precis överallt men samtidigt är man väldigt respektfull mot sin omgivning vilket innebär att folk kan sova bredvid dig, för man är tyst. Vi har sett folk sovandes på tåg, på restauranger, på barer och jag kan nästan lova att jag sett folk sova när de går gatan framåt.

I Tokyo förekommer inga högljudda samtal. Inga mobiltelefoner som ringer. Man respekterar varandra, vilket innebär att du kan lämna mobiltelefonen på din stol och den finns kvar när du kommer tillbaka. Man kan lämna sin cykel med nyckel i och den finns kvar när du kommer tillbaka. Samtidigt håller det japanska folket på att arbeta ihjäl sig. Vi var inne kl sju på morgonen och handlade kaffe i en butik, när vi gick förbi vid lunchtid stod killen kvar, och när vi återvände vid elvatiden på kvällen så stod samma kille kvar, grå av trötthet. Rie berättade för mig att hon går upp fyra varje morgonen för att göra matlådor till sina barn och det är bara att räkna på fingrarna och inse vilka långa arbetsdagar många har.

Så, med vemod i hjärtat, för att summera vår resa till Tokyo. Vi har haft härliga möten med många glada skratt. Jag är så tacksam för Rie och hennes man Morifumi, som visar oss sitt Japan samt för vännerna på Kasukabe Rotaryklubb som välkomnar oss så hjärtligt. Det har varit varmt och härligt mycket blommande körsbärsträd, parker och alldeles för mycket folk. Jag avgudar det japanska folkets respektfullhet och vänlighet gentemot alla de möter och jag lär mig mycket av dom under den tid vi spenderar tillsammans med dom. Det kommer definitivt att bli en fjärde resa.

Här kan du läsa mer om våra tidigare resor till Japan.