För drygt 30 år sedan bodde jag ett år i Wyoming, USA som Rotary utbytesstudent och då blev jag bekant med den japanska utbytesstudenten Rie. Vi höll kontakten när vi kom hem men efter ett par år så förlorade vi helt kontakt. För fem år sedan lyckades Rie hitta mig via Facebook och jag blev överlycklig. Dock försvann hon lika fort igen och jag hittade henne inte när vi besökte Japan förra gången. Den här gången utvidgade jag mitt sökande och jag lyckades hitta hennes man och vi bestämde oss för att träffas. Gissa om jag var som ett barn på julafton. Bara dagarna innan jag hittade henne hade Rie berättat om mig för sin man så det måste ha varit ödet som inträffade 🙂 Det var meningen att vi skulle hitta varandra igen.

tokyo009

Klockan sju på lördag morgon hämtade Rie och hennes man Morifumi upp oss på hotellet och det var ett magiskt ögonblick. Vi föll i tårar båda två. Emma valde att stanna i Tokyo för att shoppa men vi andra var väldigt uppspelta inför allt vi skulle få vara med om under dagen.

Vi satte oss i deras bil och påbörjade den cirka två timmars långa resan till Fuji Safari Park. Parken ligger nedanför Fuji och jag har alltid haft som dröm att få se Mt Fuji så jag var rent exalterad. Regnet duggade tätt och det var molnigt så av Fuji säg vi inget – då. Under bilresan satt vi och bläddrade i Ries gamla fotoalbum från USA-tiden och vi fick många glada skratt. Sicken stil man hade på 80-talet.

Väl framme i parken var vi inbokade på en safaribuss som körde oss runt parken med dess rika djurliv och det var en upplevelse, både att se djuren och att få mata dom.

tokyo008

tokyo006

tokyo007

tokyo010

tokyo011

tokyo013

tokyo014

tokyo015

tokyo016

tokyo017

Efter bussturen fick vi provsmaka Mochi, som är en riskaka. Den serverades med majonnäs och soja och någon stark krydda. Gott! Och annorlunda!

tokyo012

Därefter satte vi oss återigen i bilen och tack vare en gammal GPS fick vi en timmes extratur i det vackra japanska landskapet

tokyo018

innan vi hamnade vi Fuji Lake Area. Där bröt solen fram genom molnen och jag fick se Mt Fuji. Otroligt vackert och en dröm som gick i upofyllelse.

tokyo022

Strax bedvid låg Houtiu Fudou – ett matställe som serverar Houtou nudlar. Vi fick provsmaka ”Speciall Kokutou Taku Inari” som är ris som kokats i vinäger och råsocker. Gott.

tokyo019

Därefter sattes varsin stor gjutgärngryta ned framför oss med Houtou och det var så gott. Tjocka nudlar med grönsaker som åts med pinnar och Vi fick varsin stor gjutjärnsgryta och det åts med pinnar och en slev. Fantastiskt gott men omöjligt att äta upp.

tokyo020

tokyo021

Mätta och belåtna fortsatte vi vår hemresa och vi stannade vid the Yamanashi Prefectural Maglev Exhibition Center, en anläggning som provkör höghastighetståg 500 km timmen. Vi såg tre provkörningar och det är knappt ögat hinner med. Otroligt!

tokyo023

tokyo024

Bilresan hem fortsatte och den japanska naturen är magisk, med mycket berg och skog. Vi var rent överväldigade över allt vi såg och att samtidigt få umgås med Rie och Morifumi. Finare människor får man leta efter.

Åter i Tokyo på kvällen begav vi oss till Shinjuku för att se Godzilla. Jag vet inte hur många gånger vi har promenerat förbi där men jag har aldrig lagt märke till honom – hur man nu kan missa det…

tokyo025

Därefter  begav vi oss till en matbutik eftetsom jag skulle handla någon japansk fisk till Emma. Därefter skiljdes vi åt efter en fantastisk dag med Rie och hennes man och vi lovade att nu ska vi se till att inte tappa kontakten med varandra. De ska försöka komma till Sverige och hälsa på men eftersom de måste vänta till deras yngste son tagit studenten så kommer det att dröja minst 6 år. Vi ska försöka åka dit igen men då ska vi mötas upp i Osaka.

Dagen med Rie har varit helt otrolig. Vi har pratat gamla minnen och vi märkte båda två att vi påbörjat en djupare vänskap. Tänk att vi kunde hitta varandra igen efter 30 år. Facebook är fantastiskt!

Efter en lång och sevärd dag mötte vi upp Emma på hotellet och begav oss till ett tempel som inte ligger så långt från hotellet. Därefter var det dags för middag och vi hamnade på en restaurang som såg bra ut.  Synd bara att vi inte läste det finstilta. 😉 13 rätter serverades och vi hade en timme på att äta upp allt – annars blev det böter. Och man fick inte lämna mat – då blev det också böter. Jag var rent spyfärdig på slutet och lär inte behöva mat imorgon. Jag har aldrig sett så mycket mat.

I dag har vi fått se annan sida av Japan och vi är så tacksamma mot Rie och Morifumi. Vi har också råkat ut för resans första jordskalv. Vi stod på tredje våningen och pratade då golvet började skaka rejält. Vi tittade på varandra och fortsatte att prata som om inget hänt.