Så mina vänner, hur är det med er så här i slutet av veckan? Vi har haft en riktig skitvecka med mycket gråt. Min älskade Smula, vår fantastiska hittekatt finns inte längre. Jag är så ofantlig tacksam för att hon bestämde sig för att flytta in hos oss och för att hon berikade vårt liv under de tre år hon bodde hos oss.
Och det gör så ont, jävligt ont, och både jag och äkta hälften har gått omkring med tårar rinnande nedför kinderna i flera dagar. Jag har suttit på jobbet och gråtit och kan inte komma mig för att plocka bort dina saker när jag kommer hem. Det var inte så här det skulle sluta. Och för att ingen ska höra mina ångestfyllda skrik som sakta övergår till sömn utan drömmar så omfamnar jag din rosa, gosiga säng, kör huvudet in i din kudde och bara skriker rätt ut. Varför Smulan?
Du Smulan, vi skulle ju bli gamla tillsammans du, jag och gubben min.
Vi skulle ta hand om varandra.
Finnas där.
Fortsätta mysa, kela och leka.
Jag älskar dig gumman.
Sov gott älskade gryn.
Så tråkigt att höra! Mina tårar rinner när jag läser, tänker på dotterns älskade kanin som fick somna in förra året. Vi saknar honom fortfarande och sörjer. Man fäster sig så mycket vid sina djur. Hoppas att din lilla Smula inte led och hade ont när hon gick bort.
Styrkekramar!
Tack snälla Lotta. Att förlora ett djur är aldrig lätt och vi har fått säga farväl till många under åren som gått. Och de små liven finns kvar, mitt i ens hjärta, så jag förstår precis hur du känner med er älskade kanin. Stor kram till er! Vår älskade hund Linus gick bort för 15 år sedan och jag fäller fortfarande tårar efter honom. Vi har haft en riktig pestvecka med ofantligt mycket tårar men mitt i all sorg har vi öppnat upp för en ny familjemedlem som behövde oss som mest. Och jag tror vi behövde honom lika mycket.