Linköping

Jag är inne på andra semesterveckan och det har blivit en hel del hemestrande. I måndags morse satte vi oss dock i bilen för att köra till Linköping, för en liten minisemester, där vi passade på att umgås med son och sambo som bor i denna vackra stad.

Vi körde redan vid sju på morgonen och var uppe i Linköping strax efter elva. Första stoppet på vår resa blev i deras trevliga lägenhet där de bjöd på en fantastisk lunch. Efter den tog vi bilen ned till hotellet, checkade in och sedan begav oss iväg för att bli guidade i stan.

Linköping är en jättemysig sommarstad och vi gick runt ett par timmar. Vi hade planerat att ta en fika på Berget Café och Tehus men tyvärr så var det stängt så vi hamnade istället på restaurang Hamlet där jag provade en aperol spritz för absolut första gången. Och det blir inte den sista. Jösses vad god den var. Ett par killar satt och spelade irländsk musik och det var supermysigt att sitta där och umgås.

Middag blev det på Sushi Yama då sushi är ett säkert kort för oss med alla våra olika allergier. Sushin smälte i munnen och jag som vanligtvis bara brukar få i mig 4-5 bitar måste ha varit vrålhungrig eftersom jag åt alla 10 bitar.

På kvällen tog Bosse och jag en promenad vid sjön och det var en riktigt härlig ljummen sommarkväll.

Frukost åts vid niotiden och nere i frukostrestaurangen fanns det plasthandskar och handsprit som alla ombads att använda, så det kändes skönt att Corona tas på allvar. Något jag dock uppmärksammade under vår Linköpingvistelse var att här gick ingen omkring med munskydd. Nere i Skåne ser man folk med munskydd precis överallt.

Därefter tog jag, med paraplyet nedpackat, en promenad upp till Nicklas lägenhet och sedan fortsatte promenaden mot Gamla Linköping, som är ett friluftsmuseum. Vilket härligt besöksmål och jag älskar gatuteater. Det var supermysigt även om regnet började droppa och vi gick runt i ett par timmar. När regnet slutligen bröt ut så passade vi på att ta en fika och mellan de kraftiga regnskurarna lyckades jag sedan ta mig ned till hotellet där vi mötte upp äkta hälften.

På eftermiddagen blev det en tur till Bergs slussar. Den fantastiska slusstrappan Carl Johan, med sina 7 sammankopplade slussar höjer eller sänker båtarna hela 18,8 meter mellan Roxen och Bergs gästhamn och slusstrappan är även Göta kanals längsta. I Berg finns ytterligare två dubbelslussar, Oscars sluss och Bergs sluss. Jösses vad det blåste. Det gick knappt att stå upprätt och det var nästan så jag önskade att jag haft handskar med mig.

Kvällen avslutades i Borensberg där vi träffade Nicklas sambos föräldrar och de bjöd på en helt gudomlig potatissallad med kallskuret. Otroligt gott och det är ett recept som jag själv måste göra längre fram.

Då var vi framme vid onsdagen och dagens frukost fick verkligen räknas som ett skämt. Ja, ska sanningen fram så räknades dagens alla måltider som ett skämt. Vi åt frukost vid halv nio och då fanns knappt något glutenfritt bröd och även annat bröd var slut. Det blev kaffe för äkta hälften och så ett ägg till mig. Men ägg och kaviar är gott 🙂

Vi åkte till Flygvapenmuseumet men då vi glömt boka besök så blev vi inte insläppta. Så här i Coronatider är det många ställen som börjat med besöksbokning och det tycker jag är bra, då antalet besökare kan begränsas. Felet låg helt på vår sida men istället besöker vi det nästa gång vi kommer upp. Däremot så fick vi en tur utomhus och jag som är oerhört fascinerad av flygplan var mer än nöjd.

Istället åkte vi till Vadstena Kloster som är en lika härlig sommarstad som Linköping. Vi vandrade upp och ned för kullerstensgatorna, kikade in på olika ställen och bara njöt. Vi har försökt att vara ute så mycket som möjligt under vår minisemester – även fast det regnat – och det känns i benen att vi trampat på mer än vanligt. Jag är mer än nöjd med allt vi hunnit med på ett par korta dagar.

Ett minus var dock vår lunch. Vi åt lunch på Rådhuskällaren i Vadstena och tre av oss hade beställt hamburgare. Sonen åt en fantastisk abborre – men vi andra kunde inte äta hamburgaren som smakade så konstigt.

En kypare kom fram och frågade om maten smakade bra och han blev nog helt chockad när vi sa att hamburgarna var fullständigt oätliga. Han försvann så vi fördrev tiden med att äta upp all vår pommes frites och sallad. Han återkom när vi ätit klart allt utom burgarna med bröd och frågade då om vi ville ha annat – men då kände vi att det var läge att gå därifrån. Nästan 800 kronor för tre oätliga måltider kändes som ett rent skämt.

Nu är vi hemma igen så nu väntar ett par dagars hemestrande innan stora allvaret drar igång igen.